Berättelser om en plats

Hösten 2017 deltog vi i Avstamp Boden ett projekt där konsthallen Havremagasinet tillsammans med konstnärer och en kommunikationsbyrå mötte Bodensare i olika åldrar för att med olika metoder undersöka vad människorna i Boden tänker om och önskar av sin stad. Det blev kunskaper och resultat som redovisades i utställningsform i konsthallen dec 2017.

Vi fick glädjen att arbeta med en hel klass högstadieungdomar: 

Vad är en stad? Kanske summan av de människor som lever där, helt eller delvis. Vad är en människa? Kanske summan av de önskningar som på olika sätt ryms i en kropp. Önskningar som blir till val av promenader, aktiviteter, pausplatser, utblickar och ställen att ses på. Människan och platsen, en pågående tolkning av varandra.  I samtalet som uppstår händer det något och ett möte äger rum, ofta många gånger. Vi inspirerar varandra och i bästa fall utvecklar vi oss båda två, både platsen och jag.

Vi har fått lära känna en sjundeklass i Boden. Dom har visat oss, kanske inte sina hemliga platser,  men personliga ställen som de kan dela med sig av. Platser som betyder något alldeles speciellt. Det är en gåva, att få lära känna en stad genom dessa fina människor och se den genom deras blickar. Det är precis så vi vill förstå en plats, vi vill titta med - inte på.

Hela klassen har deltagit i ett gjutprojekt där allas fötter gjöts av. Vi ville att alla skulle få med sig en kunskap, en ny teknik och materialkännedom, och använde oss av alginat, gips och slutligen betong. Formar byggdes upp runt trettio par fötter, och parvis plockades de sedan fram, tå för tå, häl för häl. Under tiden lärde vi känna varandra lite grann, pratade om Boden och förundrades över hur fötter ser ut och hur olika dom är. 

Samtalen har fortsatt på skolan och alla har hittat egna platser i och strax utanför Boden som är viktiga. Det kan vara biblioteketet, fotbollsplanen, Aldersjön eller kanske solnedgången. Platsen behöver inte sitta fast, det kan vara en utsikt eller nästan en känsla. 

Detta har vi sedan dokumenterat. Utsikter med avtryck. Vi har åkt runt i Boden med betongfötter och ungdomar och vi har fått världens bästa och mest personliga ingång till en stad som inte är vår. En plats som vi inte ens hittar själva i. 

Fötterna är personliga och gör avtryck, spår och stigar. Det är människan som hittar platsen och människan som beträder den. Detta är bitar av berättelser om liv som levs just här och just nu och därför måste det vara just dessa som är och gör Boden.

(Anja och Tomas Örn)

Stories about a place

In the fall of 2017, we participated in Avstamp Boden, a project where the art gallery Havremagasinet together with artists and a communication agency met the people of Boden of different ages in order to use different methods to investigate what the people of Boden think about and want from their city. It was knowledge and results that were presented in exhibition form in the art gallery in December 2017.

We had the pleasure of working with a whole class of junior high students:

What is a city? Maybe the sum of the people who live there, in whole or in part. What is a human being? Perhaps the sum of the desires that are contained in a body in different ways. Desires that turn into choices of walks, activities, places to rest, views and places to see. The person and the place, an ongoing interpretation of each other. In the conversation that occurs, something happens and a meeting takes place, often many times. We inspire each other and, in the best case, we both develop, both the place and me.

We got to know a seventh grader in Boden. They have shown us, maybe not their secret places, but personal places that they can share. Places that mean something very special. It is a gift to get to know a city through these fine people and see it through their eyes. This is exactly how we want to understand a place, we want to look with - not at.

The whole class has participated in a casting project where everyone's feet were cast. We wanted everyone to take with them a knowledge, a new technique and knowledge of materials, and used alginate, gypsum and finally concrete. Forms were built up around thirty pairs of feet, and in pairs they were then picked out, toe by toe, heel by heel. In the meantime, we got to know each other a little, talked about Boden and marveled at how feet look and how different they are.

The talks have continued at the school and everyone has found their own places in and just outside Boden that are important. It could be the library, the football field, Lake Aldersjön or perhaps the sunset. The place doesn't have to be fixed, it can be a view or almost a feeling.

We have since documented this. Views with imprints. We have gone around Boden with concrete feet and young people and we have been given the world's best and most personal entrance to a city that is not ours. A place that we can't even find ourselves in.

The feet are personal and make impressions, tracks and paths. It is man who finds the place and man who enters it. These are pieces of stories about lives that are lived right here and right now and therefore it must be precisely these who are and make Boden.

(Anja and Tomas Örn)