Berättelser om en plats

Hösten 2017 deltog vi i Avstamp Boden ett projekt där konsthallen Havremagasinet tillsammans med konstnärer och en kommunikationsbyrå mötte Bodensare i olika åldrar för att med olika metoder undersöka vad människorna i Boden tänker om och önskar av sin stad. Det blev kunskaper och resultat som redovisades i utställningsform i konsthallen dec 2017.

Vi fick glädjen att arbeta med en hel klass högstadieungdomar: 

Vad är en stad? Kanske summan av de människor som lever där, helt eller delvis. Vad är en människa? Kanske summan av de önskningar som på olika sätt ryms i en kropp. Önskningar som blir till val av promenader, aktiviteter, pausplatser, utblickar och ställen att ses på. Människan och platsen, en pågående tolkning av varandra.  I samtalet som uppstår händer det något och ett möte äger rum, ofta många gånger. Vi inspirerar varandra och i bästa fall utvecklar vi oss båda två, både platsen och jag.

Vi har fått lära känna en sjundeklass i Boden. Dom har visat oss, kanske inte sina hemliga platser,  men personliga ställen som de kan dela med sig av. Platser som betyder något alldeles speciellt. Det är en gåva, att få lära känna en stad genom dessa fina människor och se den genom deras blickar. Det är precis så vi vill förstå en plats, vi vill titta med - inte på.

Hela klassen har deltagit i ett gjutprojekt där allas fötter gjöts av. Vi ville att alla skulle få med sig en kunskap, en ny teknik och materialkännedom, och använde oss av alginat, gips och slutligen betong. Formar byggdes upp runt trettio par fötter, och parvis plockades de sedan fram, tå för tå, häl för häl. Under tiden lärde vi känna varandra lite grann, pratade om Boden och förundrades över hur fötter ser ut och hur olika dom är. 

Samtalen har fortsatt på skolan och alla har hittat egna platser i och strax utanför Boden som är viktiga. Det kan vara biblioteketet, fotbollsplanen, Aldersjön eller kanske solnedgången. Platsen behöver inte sitta fast, det kan vara en utsikt eller nästan en känsla. 

Detta har vi sedan dokumenterat. Utsikter med avtryck. Vi har åkt runt i Boden med betongfötter och ungdomar och vi har fått världens bästa och mest personliga ingång till en stad som inte är vår. En plats som vi inte ens hittar själva i. 

Fötterna är personliga och gör avtryck, spår och stigar. Det är människan som hittar platsen och människan som beträder den. Detta är bitar av berättelser om liv som levs just här och just nu och därför måste det vara just dessa som är och gör Boden.